Skriven av en hungrig anorektiker
Det är en vacker dag i Januari, och solen skiner som en nygräddad lussebulle på himmelen. Snön ligger lika vit och vacker, som fluffig vispgrädde man har till äppelkakan. Den körsbärsröda bussen svänger lika elegant mellan gatorna, som en servitrice mellan fullsatta cafébord. På samma sätt som servitricen stannar för att ta beställningar stannar bussen vid hållplatser. På denna bakelselika buss sitter en riktigt söt sockertopp, nämligen Selma. Hennes chokladbruna hår tillsammans med de marsipangröna ögonen och den jordgubbsröda lilla munnen får henne att likna något man kan hitta på ett lite finare café. Hennes hud glänser som en nygräddad pepparkaka och sprider en doft av nybakta kanelbullar omkring henne. I öronen dignlar karamellblåa örhängen, och runt halsen hänger ett halsband som gnistrar lika vackert som sockerlyktor man gör och tänder till jul. Hennes kropp är lika smal och slank som en mogen banan. På armarna skymtar muskler stora som äpplen och benen är starka som chilifrukter. En polkagrisrandig väska står lutad mot hennes ben, och i händerna håller hon en stor pepparkaksgris med glasyr, som hon sakta börjar slicka på.
Nu stannar bussen vid konditorvägen. En ung kille kliver på, när han får syn på Selma går han direkt fram till henne. Han böjer sig fram och ger henne en puss. Efter det ryggar han förbluffad tillbaka.
- Det var den godaste kaka jag någonsin ätit, säger han och smackar. Selma ler och ger honom pepparkaksgrisen.
- Vart ska du? Undrar han
- Till godispärlan, vill du följa med?
- Absolut!
De lutar sig mot varandra, och sedan... ja det tänker jag inte berätta för er!
Trevlig fikastund!
xoxo
Kommentera