Min vän Matilda
Ibland när jag känner mig orolig, eller när tankarna bara snurrar i huvudet, kryper jag ihop som en liten boll och bara blundar. Då brukar jag tänka på allt som hänt i mitt femton år långa liv. Det är ganska mycket ändå. Oftast brukar jag tänka på min kompis Matilda. Henne har jag känt väldigt länge. När vi var små brukade vi ofta leka ihop hela somrarna. Vi var väldigt aktiva och fantasifulla. Vi hade alltid något på gång. Ena dagen lekte vi skola, vi ritade med withboardpennor på Matildas kylskåp. Vi tyckte det passade utmärkt som skoltavla. Hennes mamma fick skura rent kylskåpet med såpa i flera timmar. Andra dagen byggde vi om ett sovrum till en hel lägenhet. Vi la ut halsdukar och snören som väggar. Men roligast av allt var att bygga på ”EM staden” vi hade ihop. Det var en stad vi hade byggt av massa kartonger, toalettrullar, papper, målarfärg mm. Vi var helt enkelt två glada, friska och kreativa tjejer.
Men sedan hände någonting. Matilda började mer och mer dra sig undan. Hon sa att hon ofta var trött och inte orkade träffas. Jag visste att hon har en peacemaker, så jag tänkte att det kunde bero på det. Samtidigt som det här hände med Matilda började jag tycka att jag var tjock. Jag började spegla mig oftare undvek tajta kläder och kände mig allmänt missnöjd med mig själv.
Några månader senare hade jag fått diagnosen Anorexia Nervosa och Matilda depression. Vi mådde båda extremt dåligt.
Nu mår vi båda bättre, men vi är fortfarande sjuka. Jag tycker att det här är en ganska sorglig historia. Barndomen är lycklig och skyddad motverkligheten. Sedan när man blir äldre och kommer ut i det riktiga livet blir det tuffare. Varför blev just vi två drabbade? Vi som hade det så bra.
Samhället har blivit hårdare och anorexia och depression blir allt vanligare hos ungdomar. Överallt finns det bilder på lyckliga, leende, smala och felfria människor. Att gå ner i vikt är lika med att vinna högsta vinsten på lotto. Det är sorgligt att många känner att de inte duger som de är.
Ända sedan jag blev sjuk har jag försökt behandla folk bättre. Jag ser mer igenom människors fasad. Jag tycker att vi alla ska tänka på hur vi behandlar varandra. Samhället är redan hårt, man behöver inte följa med strömmen. För tro mig, det behövs inte.
Av: Ester 9dr.
xoxo
Kommentera