Varför? varför? jag frågar mig återigen varför? Jag hade en stark, smidig och snabb kropp, varför bantade jag ner den till ett magert skelett? jag ångrar det bittert. Men anorexin i mig ångrar det inte!
Den är bara nöjd att jag blev sjuk, blev smalare. Målet för anorexin är att jag ska dö det finns inget stopp, det har jag förstått.
Nu är det exakt 2 år sedan sen jag fick diagnosen anorexia nervosa. Alla trodde att jag blev sjuk då, de visste inte att jag tyckt att jag var tjock sen jag var 9 år och gick i trean.
Jag känner att det här inlägget blev lite deppigt. Det är inte så illa som det låter, jag har en förmåga att fokusera på allt negativt och glömma bort det positiva. Men jag är ingen deppig tråkmåns, jag kan skämta och skoja och faktiskt vara riktigt underhållande!
Bild från i maj eller april. (Helt osminkad, fast det är jag typ på varje bild jag lägger upp).
xoxo secretgirl
Kommentera